Professionellt anarkistisk

"ii"

tisdag 23 februari 2010

Sista inlägget om Mad Men på ett tag


Jag har gjort min egen Mad Men-karaktär. Visst blir man sugen på cigg och cocktails bara av att se mig? Tänker att jag heter Mary Ellen Schwarz och är Joan Holloways syster. Gift med någon jävligt up and coming och har nästan bara fritid. Denna fyller jag med män, kvinnor och fest.




söndag 21 februari 2010

Vilken helg, va!?

Så blev man bjuden till Helsingborg. Så gjorde man retorisk succé och blev berikad. Om nio månader föder man ett litet barn som oavsett kön ska heta Estonia. Ja herregud, hur man så succéartat handskas med denna framgång.

Fest någonstans med parkettgolv och tre rätters middag. Väldigt uppskattat var det. Gud och Satan vad roligt jag hade.

Jag har börjat skriva på den feministiska motsvarigheten till The Game. Vad är det för en jävla skit? Dissa mig. Det tycker jag om. Herregud. Är vi av olika raser, män och kvinnor? Är det rätt att "ge sig ut på fältet" för att bekräfta sig själv? Jag bekräftar ofta mig själv men fan inte på någon annans bekostnad. Kan det bli osexigare än att hitta The Game på bordet hemma hos någon? Blev jag precis The Gamead? Ingen härlig känsla. Jag är övertygad: The Game funkar inte på mig. Aggressioner och fåfänga är det äckligaste som finns om de är riktade åt mitt håll. Kan inte alla av det där andra könet bestämma sig för att vara humoristiska gentlemen? Inte tafatta för det utan mest öppna och utan baktankar. När jag har baktankar kan jag inte låta bli att uttrycka dem. Följ mitt exempel. Ftw.

fredag 19 februari 2010

Suck.

Ingen toppenkväll. Jag skriver innan jag somnar; alltså hade jag inte tillräckligt kul. Att spela var kul och jag var omgiven av fina människor men jag saknade galenskapen som jag tycker så mycket om. Var var den ikväll? Jag älskar mest i världen galenskap och efter det älskar jag anarkistiska personligheter. Var hittar jag den renaste, vackraste formen av behärskad galenskap? Ja, inte är det här i alla fall.

Skrev min tenta idag. Trött. Inte så roligt jämt.

söndag 14 februari 2010

Pinsam dejting

Jag är medlem på en viss nätdejtingsida. Inboxen svämmar givetvis över av mejl från kontaktsökande män och kvinnor. Jag svarar sällan. Så gott som aldrig faktiskt. Det roliga för mig består i att kolla runt och fantisera ihop små minirelationer med dem jag tycker verkar bra av olika anledningar. Ibland skriver jag en rad om presentationens innehåll uppmuntrar till detta. Även detta gör jag sällan. Så gott som aldrig faktiskt. Det jag ägnar mig åt är trygg nätdejting.

Mejlen som skickas till mig är ofta av pinsam art men häromdagen satte Mrpapipipa ändå rekord.

Hejsan, jag behöver en kvinnas åsikt. Jag har haft en stor diskussion med en vän, det är därför jag frågar.
Snart måste jag gå så skynda dig att svara...
Min lillasyster vill flytta till Mexiko men får inte för sina föräldrar, vad tycker du hon ska göra?

Herregud. Jag kan inte bry mig mindre. Jag bryr mig mer om dem som är med i Montel-show, hur man bäst virkar en duk och riskerna med snus. Ja, allt intresserar mig mer än Mrpapipipas systers Mexikodilemma. Detta borde jag givetvis skrivit som svar men istället blev jag så besviken på manligheten att jag avslutade mitt konto. Usch.

Det han ägnade sig åt var pinsam nätdejting.

Konklusion: Undvik mig i nätdejtingsammanhang.

Viktig information

När svenskar åker utomlands ser de till att packa ner 1. svenskt kaffe 2. preventivmedel 3. första hjälpenutrustning 4. snus.

Preventivmedel och snus är ju viktiga grejor, men kaffe?

Nu till den viktiga informationen. Jag ska ju som sagt till Island snart och fick igår reda på att det är förbjudet att föra in snus i landet. En enda liten dosa räknas som narkotikabrott och ger böter på 2000 ISK (vilket i och för sig bara motsvarar 118 SEK). Jag antar att det är värt att försöka men jag blir ledsen. Här är snus förbjudet:

Island
Indien
Kanada
Nya Zeeland
Singapore

fredag 12 februari 2010

Fredagsomys

Då var det fredag igen och den här veckan känns som att den försvann på några timmar. Tentan närmar sig och kommer med största sannolikhet att gå riktigt åt helvete. Undviker att tänka på det nu i alla fall. Nu ska det ju vara helg.

Fredagarna har börjat bli tråkiga. Tidigare har det funnits något positivt och spännande med att ta en tur till systemet, smida syndiga planer och fixa sig till perfektion men efter ändring av schemat som innebär att dagens aktiviteter är avklarade 10.00 är jag förvirrad. Vad gör människor om dagarna? Jo, de längtar efter ledighet och kanske sina barn eller fan vet jag (framförallt ledighet tror jag). Själv är jag knappt annat än ledig och går därför miste om det fina i denna längtan som även är rätt så sorglig kan jag tycka. Kanske borde jag bara vara glad att jag väljer mitt eget tempo och inte behöver jobba 40 timmar i veckan men den där formen av längtan som jag talar om är så fin för att den går över varje kväll man kommer hem. Man blir liksom glad för det lilla på ett sätt som jag avundas. Är det bara mitt liv eller även andras som mestadels går ut på att fördriva tiden?

Nöjesguidenfest på Babel ikväll. Vill inte. Orkar inte. Jag är anti Nöjesguiden. Tanken på att klä mig passande deras klubb ikväll fick mig precis att kräkas lite. Jag gillar klädkoder men inte när det ska vara på det där sättet. Coolt vs. ocoolt är enkelt för mig. Jag är mer en Sapla-kind-of-girl så coolt vinner alltså. Smak och bak och så vidare.

Lite bittert blev det nu. Ingen anledning till det egentligen. Eller all anledning beroende på vilken ände man väljer att se det från.

Nu tar jag mig en vinare och en redig snus och fantiserar om glada saker.

torsdag 11 februari 2010

The principles of making effortless conversation

Nu ska Kani snart ut i världen igen. Sprida sin anarkism på Island denna gång. Det blir en jobbresa men det utesluter inte stenhårt klubbande och knytande av kontakter. Jag och mitt professionella sällskap ska på konferens och briljera med våra retoriska färdigheter. Det här blir festligt. Ekonomin är ju helt klart på min sida. Jag ska hyra en liten lastbil för cirka åtta kronor och sedan från flaket kasta sedlar till folket på Reykjaviks fattiga gator. Skrika "hjälpen är här!" och bli en hjälte av aldrig skådat slag. Omåttligt populär.

Festade till det rejält igår. Jag var överallt och helt rätt. Inte särskilt snygg men tillräckligt. På en snygghetsskala på 1-10 var jag en svag sexa. Kvällen innehöll bland annat musik, stora mängder öl, efterfest, taxi och ännu mer efterfest.

Bakisdag men nu på kvällen är jag strålande glad. Gillar mina känslor just nu. Gillar andras känslor också.

tisdag 9 februari 2010

Tråkigt på en skala

Surfat runt efter bild eller ljud som beskriver hur fruktansvärt tråkigt jag har ikväll. Ungefär såhär:

http://www.youtube.com/watch?v=F_itSnr6-QU&feature=related

Det ljudet gör jag just nu samtidigt som jag vill banka huvudet i väggen fast inte riktigt orkar. Jag säger bara ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ!!!!!!!!!!

Knappt styrfart

Jag har en lugn kväll för första gången på länge. Tittat på allt det bästa en lånad tv kan erbjuda. Mästarnas mästare var ju helt klart dagens höjdpunkt även om det var väldigt grinigt bland dem som tävlade ikväll. Jag tror inte att de andra förstår hur tråkiga de skulle framstå som ifall de skickade hem Patrik Sjöberg. Något verkar ha hänt där på Malta som jag inte får ta del av och jag tycker inte om det. Jag vill ha skvallret. Ge mig.

Fikade i förmiddags på det vanliga stället som när jag kom var helt tomt förutom Kakan som stod i kassan och med två stadigt hjälpsamma händer gjorde min kaffe. Jag uppskattade den mycket men framförallt uppskattade jag den tid på tu man hand man kan säga att Kakan och jag spenderade innan andra idioter till kaffedrickare började dyka upp och slaska ner omkring oss. Där satt jag en stund i svärmiskt ursinne innan jag helt enkelt reste mig och gick. Tänker inte tävla om uppmärksamheten, nädutackdu, Kakan.

Lugn (tråkig) kväll kan man väl säga. Känner mig som vanligt frestad att gå ut i natten men avstår och ligger här och glor istället. Man kan inte ha roligt jämt/bara tråkiga människor har tråkigt.

måndag 8 februari 2010

The ramblin, gamblin, reckless way you treat my heart's a sin.

Den där människan som inte har en aning. Den där människan jag analyserat sönder och samman för att nu aldrig mer kontakta. Jag väljer att koppla bort den människan så gott det går och det går ganska bra men oj, med vemod. Bättre uppvaknande kan man inte ha. Allt på grund av poker.

Turn the cards slowly while you're dealin', darlin´.

fredag 5 februari 2010

Utgång light

Går ut en stund ikväll. Jag har klätt mig som Christina Hendricks i Mad Men och hoppas på det bästa.

torsdag 4 februari 2010

Depp, hopp och Heineken

Är det inte så att det skulle vara härligare om alla i världen hade samma kön?

45 år, 45 år... Det är inte purungt men yngre än Johnny Depp och snyggare kan man inte bli som man.

Om alla i världen föddes av samma kön skulle alla, inklusive jag, sluta bete sig så konstigt. Om alla i hela världen var exakt lika gamla och av samma kön skulle stämningen vara mer öppen och tillåtande. Inte sånt jävla fokus på gener och att komma hit och dit och överallt. Alternativt behöver jag vara ensam någonstans resten av livet.



På tal om ensam börjar tankarna på Berlin bli allt mera påträngande. Måste dit. Om någon (i princip vem som helst)känner för att börja på ny kula så går bussen i mitten av juni. Då hissas den svenska fanan högt och jag åker swedbuss in i den tyska huvudstaden under stort pompa och ståt. Jag hittar mig en liten lägenhet och lever på hoppet och Heineken.

tisdag 2 februari 2010

Patsy Cline

Jag har riggat så att jag inte behöver gå ut på länge. Kommer att kunna sitta med datorn, lyssna på Patsy Cline och röka i en vecka minst. Höra på låtar jag vill sjunga och sen göra det helt ogenerat. Det är livet det. Sitta och se min blå blogg växa fram och sjunga I ´ve got no problem, just day drinkin again.

Too much lovin in this Louisiana heart!
Jag är country.

måndag 1 februari 2010

Min favoritmänniska



Flyr verkligheten med hjälp av Mad Men. Fantastiskt att se dem kedjeröka, dricka och göra bort sig. Christina Hendricks är nog även den sexigaste människan i världen.

Rekordhelg

Satte många rekord i Stockholm. Nya bekantskaper och upplevelser och dessutom två fyllor som går rakt upp på topp 500 listan där ”uppvaknande bland hästar på väg till slakt” förövrigt är denna veckas bubblare.

Fredagen inleddes i bilen när vi var på väg genom Jönköping. Då vaknade jag till liv under en hätsk diskussion rörande Amy Diamond och hur många som haft sex i Vättern. Där sattes ribban och sen bara höjdes den. Hoppade senare på kvällen 2.45 med aldrig så lite darr.

Vinglade efter en lycklig resa ur bilen någonstans i Stockholm och plötsligt var vi fler fantastiska personligheter som började blandas samman på ett succéartat vis. Tryckte i mig några fler öl och började känna mig riktigt i gasen lagom till att det var dags att uppsöka lokal. På denna lokal av tveksam art antog jag alla vad som bjöds och rörde mig genom rummet efter bästa förmåga. Jag bar en utstuderad kombination av kläder med djur på och var så snygg att killar vid ett flertal tillfällen ställde sig på rad och runkade när jag gick förbi. Avslutade natten med en rörande personlig tolkning av Vaginamonologerna tills jag insomnade vaggad av vågor med applåder.

Produktiv lördag med många väl utförda ärenden firades sedan med en dusch, ett lager smink och ett uppsökande av hotell passande för en fest åt det mer teatraliska hållet. Där samlades en fin skara människor och Kani trivdes mycket bra. Åt till middag en öppen lasagne med vaktelägg samtidigt som jag osade intelligens och världsvana. Anländandet av fler och trängsel blandades med urin och utdelandet av inviter. Ut på nytt och denna gång med ännu större framgång.

Nu sitter Kani hemma på en stol. Skakar och fokuserar på fortsatt andning och tänker att hon har glömt allt hon behöver i hufvudstaden. Till nästa resa inköpes ett stort stycke frankerat och vadderat kuvert (eller varför inte hel jävla flyttlåda) avsedd att innehålla allt som kan kan komma att behövas i framtiden. Detta kuvert eller denna låda efterlämnas där sannolikheten är som störst att tillhörigheterna återfinns.

Det jag framförallt tar med mig från denna helg är ”Killarna dras till dig som flugor till skit, Kani.”